Kosttillskott, förlossningskurs och inredningsköp!

Hej fina du! 
 
Det är en relativt pigg Nicole som skriver efter en skön och lugn helg med i stort sett noll planer mer än lugn och frid... Började helgen med ett besök på Cityakuten i fredags morse för att konstatera urinvägsinfektion som jag haft lite känningar på ett par nätter innan. Slutade med antibiotika som jag egentligen bara haft i väskan efter det (I know, men jag är SÅ anti mediciner och undviker helst att ge grodan i magen detsamma) och verkligen tryckt i mig citronvatten, Omega-3 och mina "vanliga" preggo-vitaminer/mineraler.
 
Peppra, salta, ta i betong, trä och stål.... det har funkat ganska bra!! Och jag fortsätter på samma spår tillsvidare i hopp om att slippa ta tabletterna! Fördelen med att ha läst näringslära (även om jag inte alls lever som jag lär nu när jag är på tjocken) är att man har några ess i rockärmen när det kommer till lite hemma-huskurer. Jag har liksom lite svårt att preppa i mig mediciner när jag vet att det ena -> leder till det andra. Jag vet inte hur vanligt det är att jag hör att folk tar pencillin mot en sak och får sedan ta en ny kur mot något annat efteråt! Jag är försiktig med mediciner och försöker peppa och hjälpa kroppen i de skeden innan "det gått för långt". Samtidigt är det skönt att veta att jag har medicinen i väskan ifall att kroppen inte svarar på det naturliga. 
 
Ett annat typexempel jag har är min söta lillebrolla Felix som sov hos oss för någon helg sedan! Såg då att han börjat få små, små prickar i pannan (inga direkta finnar, utan mer prickiga blemmor) och slog snabbt upp det lilla av näringslexikonet jag har kvar i huvudet och tänkte - "Aha, zinkbrist!!". Hade ju såklart ett litet urval kosttillskott i skafferiet och gav honom M3 från Pure Pharma att ta varje kväll innan sänggång. Träffade honom sedan någon vecka därpå och frågade honom hur det hade gått med kosttillskottet varpå han svarar att han tagit dessa varje kväll och prickarna försvunnit! 
 
I tonåren som kille är det högst vanligt med zinkbrist! Anledningen är till stor del det faktum att spermieproduktionen ökar i denna ålder och det kan i sin mån leda till ovannämt. Zink och huden går lite hand i hand. Och vår hud är expert på att visa oss när kroppen är ur balans! Så - nog om detta :) 
 
I lördags hade vi en dejtdag av världsklass med sovmorgon följt av brunch på Griffins som mina kära sambo hade bokat in utan min vetskap. Så god mat och ännu godare sällskap! Åh så jag trivs i den här karlns sällskap. 
 
Sen har det varit lugnt och skönt med mycket vila. Igår var vi iväg på "Förlossningskurs" på Danderyds Sjukhus och det var en upplevelse i sig. Jag har ju nämnt att jag inte är så mycket för att kursa, men har gett vika på 3 kurser (den som var igår, amningskurs och en "barnavård efter födseln"). Den kursen vi gick igår fick vi på rekomendation av mödravården och ja... fylld av en blandning ren skräck och en gnutta kunskap smet vi därifrån i andra pausen, två timmar innan kursen skulle sluta hehe. Var jag inte rädd innan så har jag defintivt underlag till att skrämma upp mig själv nu! Men jag väljer att inte göra det. 
 
Kursen var bra, inget snack om det. Superväsentlig information om hur man skall tackla värkarna när dom sätter igång, när och hur man skall smärtlindra sig, hur man som partner kan tänka och agera, vid vilken tidpunkt man skall ringa in till förlossningen osv. Men större delen var helt onödig tycker jag! Därav gick vi lite tidigare.
 
Mina personliga känslor kring just förlossningen är att jag är fullt medveten om att det kommer göra ont. Hur ont - don't know - men det lär jag bli varse om vare sig jag vill eller ej. Jag tror att mycket kommer att sitta i huvudet - att försöka vara mentalt förbered, stark och närvarande i det som kommer att ske! Inte hetsa, stressa eller tro att man ska avlida på kuppen. Ut kommer den alltid och jag tror att man i det läget får ge sig an och lita på dom som finns runtomkring i form av barnmorskor, läkare, ens partner osv. Och såklart - förlita sig på ens egen förmåga. 
 
 
Trots lite skrämsel-propaganda känner jag ett lugn i hela kroppen. Jag och Sebbe är verkligen det bästa teamet alla kategorier och det är en betryggande känsla att veta att han kommer att finnas där i min närhet den dagen... Och jag ser så fram emot att få uppleva detta tillsammans med honom. Jag är verkligen så lyckligt lottad - så himla kär och så himla nöjd med tillvaron. Varje dag, varje morgon, varje kväll. Ömsesidig lycka all over! 
 
Jag är verkligen så sugen på den här lampan "Under The Bell" från MUUTO att ha ovanför vårt soffbord. Vi har ju "E27 lamporna" från MUUTO ovanför vårt matbord och jag tror att ovan lampa skulle göra sig bra som helhet i rummet. 
 
 
I samma veva funderar jag på att köpa "The Dots" - också dom från MUUTO i olika storlekar och i "färgerna" grå, vit och ask att sätta upp i vardagsrummet. De fungerar ju i praktiken som hängare och jag skulle tycka att det var fint att hänga en lampa på en utav dom. 
 
 
 
På samma sätt som de fungerar praktiskt som hängare tycker jag dom fungerar lika bra bara som prydnad på en vägg! 
 
 
 
Hoppas du får en riktigt fin start på veckan!
 
All kärlek