Att känna sig svag

Hej fina du!
 
Hoppas allt är bra med dig och att du haft en skön helg. Vår helg i smålandet var trevlig och intensiv! På få dygn hann vi med att träffa mängder med goa människor och Lennox var i centrum konstant! ♥
 
Måste få skriva av mig litegrann och ta bort lite tyngd från axlarna. Min kropp har verkligen slutat fungera efter kejsarsnittet och förlossningen. Jag fäller faktiskt en och annan tår nu när jag skriver detta för att jag tycker det är så betyngande jobbigt. Jag har svårt att be om hjälp och vill inte klaga i onödan. Det gör att jag kan gå runt med smärta bra länge innan jag bryter ihop fullständigt. Nu har jag nog kommit till en punkt där jag känner att jag inte har den kraft och ork att vara stark.
 
Tagit hjälp har jag inte gjort ännu, men är på god väg. Ska på återkontroll på MVC idag följt av en massage för ryggen och imorgon har jag tagit tag i att boka en tid hos en fysioterapeut i hopp om att få någon hjälp/plan. 
 
Mina leder vill inte samspela med mig. Främst anklar, fötter, vader och ben. Är jag ute och går en promenad så känns det som att jag sprungit 4 marathonlopp under och efteråt. Känslan dyker upp oavsett om jag gått 2 km eller 1 mil. Min kraft i kroppen är lika med noll och det är så frustrerande. Ändå tar jag ut mig själv till max varje dag - ständigt lika svårt att lyssna på hur jag själv mår. 
 
Jag försöker förklara för Sebbe hur jag känner mig men det är svårt att förklara och lika svårt för honom att förstå. Det sätter sig verkligen på psyket och jag kan gå från glad till arg och ledsen på en halv sekund pga av att kroppen inte vill samspela. Jag vill så mycket, men styrkan finns ej.
 
8-9 veckor efter kejsarsnittet har jag börjat få ont på och kring snittet. Smärtan sitter invärtes på något sätt och hostar jag eller tar i så gör det ont. Jag har nog burit för tungt mot vad jag borde! Min bålkorsett är helt åt skogen för svag. Jag svankar och har en hållning som liknar formen av en banan. Tänker inte på hur jag lyfter Lennox utan lyfter honom i den ställning som känns skönast och det är såklart den som tar minst på krafterna = obalanserad och ostabil. 
 
Fy så jag känner mig låg och deppig pga detta. Jag vill verkligen känna mig stark - lika mycket fysiskt som psykiskt. Men fungerar inte det första så drabbas det andra. Mitt tålamod ryker på en frivändning och jag vill bara att det ska funka allting. Jag önskar kunna gå dom där sköna långpromenaderna och få komma igång efter alla månader med magen i vädret.
 
Så nu har jag fått gnälla av mig lite. Även om det inte hjälper mig mot hur kroppen känns så är det alltid skönt att få ur sig det ibland :) 
Nu till något roligare!! Dom här skorna har jag köpt och planen är att ha dom på Lennox dop nästa helg. Jag är en sann träskoälskare och var tvungen att köpa mig ett par nya då mina fötter blivit 2 storlekar för stora efter graviditeten. Också en sån där härlig svit att handskas med :) 
 
Jag hoppas att den här dagen vänder och att jag får känna mig lite glad igen. Dagen är nämligen en dag som bör firas!! Sebbe och jag har 2 års dag och då vill jag inte känna mig ledsen och svag. 
 
Ha en fin dag! 
Kärlek