Urladdad igen
Halloj!
Jag är i en liten upp-och-ner-period just nu då dagarna flyger till höger och vänster om vartannat... (host PMS!!? hehe). Jag är bara lite extra skör för stunden. I lördagskväll slog jag huvudet i en garderobsdörr varpå jag började grina hejdlöst. Ja, okej. Det gjorde ont - men kom igen! Jag brukar vanligtvis ha en hög smärtgräns.
Igår fick jag ordentligt ont i halsen igen följt av precis samma "tunga kropp" som jag hade när jag låg deckad i influensan bara någon vecka tidigare. Två gånger tjurade jag igår. Innan jag skulle gå och sova på kvällen tjöt jag som ett litet barn och Sebbe höll om mig och tröstade ömt.
Försökte förklara för honom hur påfrestande det är psykiskt att inte få må 100%. Att liksom inte hinna bli fulladdad innan batteriet laddar ur igen. Jag vet att jag skrev i något inlägg tidigare att "vad är väl en förkylning mot...." men jag får tillåta mig själv att bua lite över detta nu. Förlåt ♥
Har loggat in på 1177 nu ikväll och beställt hem en läkartid i brevlådan för att kolla upp blodvärdet! Hoppas jag får en tid inom kort.
Tack fina vackra unge för all energi du skänker. Jag är så stolt över att vara din mamma!
Hoppas du mår bra och är frisk :) Det verkar ha varit en eländigt sjuk vinter för många. Och det mesta verkar bara gå runt och runt och runt.
Nu till ett annat ämne - nämligen föräldraskap/barnuppfostran. En sak som jag blivit varse om med tiden är att man absolut inte kan förutspå hur man själv kommer att bli som förälder, innan man själv blivit det. Om jag försöker se mig själv i spegeln som mamma till Lennox är jag nog väldigt harig när det gäller vissa saker men också väldigt orädd och "frisläppt" (hehe heter det så?) när det gäller andra saker.
Man intalar sig själv att inte bli si eller så, men när verkligheten är en annan eller kommer i kapp kan det bli helt tvärtom. Ibland är det ett evigt pussel hehe :) Alla bitar ska passa in och pusslas med de kort man besitter. Är man mitt i en fas får man rucka lite på det man annars kanske har som avsikt att inte göra eller använda sig av.
För bara 2-3 månader sedan kom jag på mig själv att jag tyckte att det var jobbigt så fort Lennox var missnöjd. Jag blev stressad av minsta gnäll och såg hela tiden till att han var nöjd. Lennox är ett snällt barn. Sällan hysteriskt ledsen eller gnällig, om än att han besitter en stor vilja i liten kropp. Han vet vad han vill och vart han ska! I övrigt är det sällan några konstigheter.
I mitten på januari hade jag min coach hemma på ett besök för att vi skulle sätta upp mina personliga mål för 2017. Då tog jag upp detta med henne varpå hon berättade för mig hur viktigt det är för ett barn att få känna alla sorters känslor. Även missnöje! För om en inte får känna på hur livet "kan gå emot en" kommer det bli en otrolig sorg och katastrof i vuxen ålder om så bara "en grannkatt dör".
God tanke! Och nog så viktigt att ta till mig. Sedan dess har jag blivit helt avslappnad av själva tanken på att L är lite smått missnöjd eller gnällig. Och det är så skönt! Hon coachade mig även till att inte bli en "nej-sägare" vilket man ju lätt kan bli - "nej, inte gå dit", "nej, du får inte", "nej, inte kasta den", "nej, inte röra", "nej, inte åt det hållet". Istället handlar det om att - visa vägen. Leda barnet åt det som är rätt och visa hur.
Tänkvärt så in i bomben och jag påminner mig själv dagligen om detta. Istället för att säga nej till Lennox när han exempelvis börjat krypa upp för trappan vänder jag honom och visar honom var han får gå istället. "Kom så går vi här! Här borta är det jätteroligt". Intressant det där! Barnpsykologi (eller psykologi överlag) är intressant!!
Nu ska jag gå och sova!
All kärlek