En ventilationsapparat
Hallå där!
Tänk vad skönt det är att ha ett forum dit man kan titta in då och då och skriva av sig. Dock får man se till att det inte blir ett sopnedkast dit man kastar all skit, men jag ser det som en väldigt bra ventilationsapparat. Trots att man har svåra stunder i ens liv så finns det ALLTID glädjebitar någonstans. Så var det i onsdags... Jag var iväg på en föreläsning i stan tillsammans med tre goda vänner. Någon halvtimme innan det var tänkt att jag skulle åka in kände jag att jag hade lust att kasta in handduken och ställa in. Ytterligare ett litet "bråk" med vår mäklare hade skett precis innan och vi kände (känner) oss helt maktlösa och lurade. Sebbe tvingade mig dock att åka in ändå. Uppriktigt tvingade hehe. "Du FÅR inte vara hemma. Du SKA in till stan med dina vänner!"
Aningen mör i kroppen for jag iväg (tackar vet jag smink!).. Mötte Malena på tunnelbanan och tillsammans gick vi till Vapiano på kungsbron där Sofie väntade på oss. En god pasta, ett glas rött och goda vänner. MITT I PRICK på vad jag behövde, fast jag inte ville inse det själv från början. Lite senare anslöt Sara upp och sen blev det event och föreläsning som tidningen "MAMA" styrt upp. Sjukt bra föreläsning, väldigt givande och rolig. Påväg hem från detta galej var jag helt sprudlande glad och hade verkligen haft så roligt. Vänner. Dom är till för att strö socker på kakan... och jäklarns så mkt "sötare"allt kändes därefter.
Underbara Malena! Vilken go och fin vän du är. Dom andra två smet iväg när det var selfie (groupie?) dags... :)
När jag väl kom hem igen så tjattrade jag nog hål i Sebbes trumhinnor hehe... Försökte återberätta kvällen och det som sades på föreläsningen. Dock utan inlevelse och säkert helt osammanhängande ;) Sen skulle vi gå och lägga oss... trodde vi. På en handvändning, från ingenstans blev Lennox sjuk. Riktigt sjuk. Jag orkar inte gå in på detaljer men det var så illa att ambulansen var tvungen att komma vid 4 på natten. Dock piggnade han till och "kom igen" under tiden dom var här (vilket var otroligt skönt). Nu... dag två här hemma så har vi en aningen piggare Lennox men som fortfarande är ganska slö och medtagen. Det gjorde oss dock glada att se att han för en stund sedan här i eftermiddags hade ork och kraft att leka själv i över 1,5 timme. Kanske var det nya leksaken han fått av sin pappa som verkade som medicin? :) Tut tut!!
Vi skulle åkt till Småland igår för att hälsa på Sebbes mamma (eller ja, hela hans familj såklart!) men kom ju av ovan anledning inte iväg. Eftersom vi kom i säng vid 6 på morgonen sov vi alla tre bort i stort sett hela dagen igår. När vi inte sov så kramades vi i soffan. Slutligen så hade vi planerat att få åka till vårt nya hus och måtta lite väggar på kvällskvisten. Något som vi först avvägde att boka av, men som vi sedan absolut valde att göra ändå. Pågrund av den lilla "mäklartvist" vi har gällande vår lägenhetsförsäljning har den där lyckliga känslan av att ha förvärvat ett av Tullinges finaste radhus liksom försvunnit lite. Därför tyckte vi att det var extra viktigt att få åka dit eftersom vi trodde det skulle höja oss ganska mycket. Och så rätt vi hade... så GLADA och så NÖJDA vi var när vi lämnade Tullinge igår. Huset är så fint och vi återfick känslan av att längta och vara glada.
Vi kommer bli kvar på hemmaplan i helgen. Eftersom Lennox blev dålig vill vi inte åka iväg så långt... då känns det bäst att bo hemma och inte i en väska.
Ha en riktigt fin helg! ♥