Att vara en överlevnadsmänniska

Hallå där! 
 
Hoppas du mår bra och är vid gott mod. Att du tar hand om dig själv och dina nära och kära! Jag själv skulle behöva en rejäl besiktning av min kropp som det känns. Jag vet att jag är för dålig på att känna efter. Jag skjuter på saker när det handlar om mig själv och sätter andra saker i första rummet. Det leder allt som oftast till att jag går med någon "krämpa" lite för länge innan jag beslutar mig för att det inte längre är hållbart. 
 
Under en period har jag haft lite yrsel som kommit och gått. Emellanåt lite svimningskänslor när jag ställer mig upp. Sen har jag varit, och är något jävulskt trött med låg energi på dagarna! Vaknar trött efter en god natts sömn och i eftermiddags hade jag behövt lägga mig raklång på sängen och sova någon timme. Kort beskrivet känns det lite som att återuppladdningen av kroppens batteri aldrig blir 100%ig. 
 
Min gissning - någon form av vitamin eller mineralbrist. En annan teori är lågt blodtryck pga svimningskänslorna! Inget av det förvåna mig särskilt eftersom jag inte alls varit mån om varken träning eller kost under snart 1,5 år. 9 månaders graviditet med cravings på princesstårta och semlor följt av en mammaledighet med alldeles för många (trevliga!!) fikastunder. 
 
När det kommer till aktivitet och träning så kan du som följt mig sedan tidigare kanske minnas att jag efter förlossningen hade något förbaskat krux med mina leder i fötter/ben som satte käppar i hjulen för att jag skulle kunna ta mig ut på långa promenader. Något jag sett fram emot! Barnvagnspromenaderna som blev korta smärtsamma historier.
 
Så ja... jag skulle behöva bryta ett mönster! Byta dåliga vanor mot sunda och bra sådana. Jag kan ju! Och nu måste jag. Jag har beställt hem lite kosttillskott och hoppas kunna hjälpa kroppen mot lite brister. Jag och Sebbe har tummat på att ta oss ut på minst 3 långa och raska promenader per vecka. Som en liten start på något gott förhoppningsvis. Igår hade vi bestämt oss för en tidig promenad efter att Lennox ätit sin morgongröt men eftersom att snön hade fallit konstant hela natten så var oplogade gångvägar ett faktum. Istället gav vi oss ut på kvällen efter Lennox kvällsgröt. På med pyssen och sedan fick han somna för natten i vagnen istället. Allt går och lösa - OM man VILL! Och det är ju den där viljan man måste bli kompis med. 
 
Lennox drog på sig leopardbyxorna och följde med mig in till stan i tisdags. Sebbe tog sedan honom på sin lunch så att jag kunde ha möte med min chef ostört. Sist när lilleman var med på ett möte så handlade mötet i princip bara om honom hehe. Det är svårt att inte vara huvudperson i ett rum när man heter Lennox. Han vet precis hur man ska charma andra. 
 
Mötet gick förövrigt väldigt bra. Jag känner mig peppad och laddad för att börja jobba två dagar i veckan om en månad. Det ska bli skönt att få jobba lite mer med hjärnan men framförallt att komma ut från mysbubblan och bara vara Nicole. Vara lite kreativ, påhittig och jobba med andra deadlines än mat- och sovklockan på lilleman hehe :) Att vara mamma i all ära - det bästa som finns! Men nog behöver man gå in för andra "roller" i ens liv också. Jag skulle inte vara hållbar annars.
 
När jag är med L är mitt största fokus att vara mamma. Han får all min fokus och jag lägger all min energi på att göra hans vardag bra. Går jag hemifrån utan Lennox är mitt största fokus att vara vän, kollega, partner eller vad det nu kan vara. Och då vill jag göra det lika bra! Viktigt att komma ihåg.
 
 
Idag blev det allt annat än leobrallor. Heja Miluwakee!! Lennox fick den här t-shirten i brevlådan från Sebbes kusin Josephine och hennes sambo Jonas (som är målvakt i AHL-laget Miluwakee), långa vägar från USA. Så snällt och vi tackar ödmjukast! Självklart har ni support här i Stockholm. 
 
Igår gjorde vi en pulkaracebana på tomten. Lennox fick inte nog, han satt mest och lekte kejsare - "mera, mera, mera!!"... Och så snart man stod still så gungade han med hela kroppen - "framåt, mera, framåt, komigen!". 
 
Idag har vi haft en sann hemmadag. Vi skulle egentligen ha träffade Josefine och Charlie från min tidigare mammagrupp i Sundbyberg men vi skjöt på träffen eftersom vädret ställde till det i trafiken så. Att ge sig ut på vägarna (host: essingeleden) när snön öser ned är inte riktigt någon höjdare! Istället fick vi lite gjort här hemma. Eller ja... när Lennox sov middag fastnade jag framför något överlevnadsprogram på Discoverychannel med någon snubbe som skulle överleva en tid i Afrikas djungel med ENBART en filmkamera med sig. Ja, inte heller några kläder hade han hehehe. Men det va inte bara därför jag tittade ;) 
 
Jag kan bli övermäkta imponerad över vissa människor. Jag menar... här är jag... Nicole 27 år som får panik om jag inte har ordning och reda omkring mig. Att sätta mig ENSAM i djungeln med ENBART en filmkamera hade nog resulterat i att jag blivit mat åt någon lömsk babian eller kanske en flodhäst (dom är tydligen väldigt sugna på människor!). Jag hade varken haft kunskap, tålamod eller vilja att göra skor av någon gammal barkbit eller sova på en taggig gräsmatta med två öppna eldar omkring mig som FÖRHOPPNINGSVIS höll alla vilda, hungriga djur borta på natten. Programmet var riktigt bra! Killen som ju filmade hela den här vistelsen på egen hand va både klok, smart och en sann överlevnadskämpe. Ibland kanske man skulle behöva bli släppt på någon savann eller liknande för att inse att det inte är hela världen att ha lite oordning i strumplådan (skämt å sido!). 
 
Vi tog en tur till IKEA efter middagen idag för att köpa lite saker vi hade på to-do-listan inför helgen. Jag har varit alldeles för mycket på IKEA den senaste tiden känner jag. På tal om att ha det för bra, eller hur va det? Nu är det jobbigt att shoppa också ;) (Och alldels för mycket fritid besitter man dessutom). Nä, missförstå mig rätt när jag säger att jag kan bli mätt på det. 
 
Ha nu en riktigt fin kväl! 
All kärlek