Att andas och ny vecka!
Godmorgon min vän!
Rutiner... det är så skönt med rutiner. September var för mig en månad som var kaos i både huvud och kropp. Oktober blev en period då jag började komma ner på jorden igen och november har verkligen varit som en skänk från klar himmel med mycket lugn och ro. Även fast jag har lika mycket att göra på jobbet nu som då, så är det fridfullt att ha ett hem som nu är i ordning. Alla har vi saker som är lite extra viktiga för oss - att ha ett hem som jag trivs i är en sådan sak för mig!
Igår var det gravidyoga igen. Andra gången för min del och det är fascinerande hur jag stressar dit med en trött och lite smått hungrig kropp med en invand rutin om att "här jäklar ska tränas". Mina tidigare träningsformer har varit hårda med hög puls - crossfit, thaiboxning, cirkelträning osv. I det här fallet har jag kvar den känslan i kroppen som om jag vore påväg till ett pulspass, med en redan hög puls pågrund av stress hem från jobbet. Känner mig utmattad på vägen, trött och vill bara hem och landa i soffan.
När jag kommer till yogapasset så finns känslan kvar - "här jäklar ska tränas"... Men så blir vi intalade att börja passet med att sitta i en skön position (i mitt fall skräddarställning med händerna på knäna) och bara andas. Andas. Andas. Andas.
För mig är det sjukt svårt! Jag vill inte påstå mig sönderstressad... inte på långa vägar! Men vi drabbas dagligen av sådana yttre och inre påfrestningar. Jag är megaexpert på att tro mig ha superkrafter, vilket jag nämt flera gånger tidigare. Har jag tagit på mig ett uppdrag ska jag genomföra det, att misslyckas finns inte. Även om jag inte har svårt för att göra just det. Att misslyckas är OK, men jag krigar mig alltid fram för att undvika det ödet.
Det känns lite flum-flum emellanåt, det måste jag erkänna. "Känn hur du är här i nuet", "känn hur du och ditt barn landar på ditt underlag", "andas och slappna av från tårna, upp till mellangärdet, ut genom armarna och släpp ut energin genom fingrarna, låt kroppen slappna av ända upp i översta topp på huvudet, låt näsan slappna av och låt det sprida sig ända in i tandköttet"....
Men faktum är att när jag gått därifrån nu två gånger så känner jag mig verkligen lugn. Vanligtvis halvspringer jag när jag går. På min lilla färd, från yogastudion till vårt hem är det drygt 400 meter. Där går jag i lugnaste takt och det är inget jag rår över. Kroppen bara gör det!
Åh så viktigt att hitta sådana stunder. Om inte yoga så kanske en kväll för dig själv där du gör precis det du känner för stunden. Jag har skrivit förut om mina "bara-vara-med-mig-själv-kvällar". En sådan kväll handlar inte om att enbart vara i ens eget sällskap. Det handlar om att verkligen UMGÅS med sig själv! Vad vill jag göra idag? Hur mår min kropp idag? Vad känner jag idag? Släpp tvätt, släpp disk, släpp måsten som att ringa den eller den, släpp jobbet du inte hann med idag.
Laga en god middag, ta en lång dusch eller ett varmt bad och fokusera på att allt du gör för stunden - det gör du i din egen takt och med det du vill och känner för. Tror det är viktigt i vår värld idag! Det skall umgås, det skall fixas, det slutar inte jobbbas när man kommer hem, det finns alltid en hög med tvätt som skriker på dig, man skall vara på fler platser samtidigt, det är prestation och diverse.
Idag har jag klänning! Jag sa till Sebbe häromdagen att jag inte känner mig trivsam i klänning. Idag gör jag ett försök med mammatights och en gammal klänning som i sitt vanliga fall brukar sitta löst.
Kanonkulan putar! Lilla grodan i magen ligger för stunden väldigt lågt och verkligen trycker på min urinblåsa. Det händer flera gånger per dag att jag får akutuppdrag till toaletten. Då har det sparkats eller kickats rakt på :) Igår låg jag i soffan och då var det nog första träningstillfället och försäsong till karate-VM. Det har än så länge bara känts inifrån men igår tyckte jag mig känna lite från utsidan. Skrev ett SMS till Sebbe som var påväg hem från träningen "att nu är det liv i magen - skynda hem" och så snart Sebbe satte nyckeln i dörren så lämnade hen därinne VO i sin match. Typiskt :)
Torsdag idag och det betyder ny vecka för oss. Jag glömmer ständigt bort vilken vecka vi är i, tiden går alldeles för snabbt. Jag har ingen app på telefonen, men jag vet att vi gör ett veckoskifte på torsdagar! Hur mycket man än läser och tar in så tror jag inte att man kan förbereda sig ordentligt på hur morgondagen kommer att vara. Vissa saker som att grodan nu hör våra röster osv är ju iofs välbetydande & rolig fakta!
Vi gjorde ett försök om att lyssna på någon podcast här om veckan där man i flera olika steg och program kan lyssna på människor som förklarar saker. Första avsnittet handlade om två kvinnor som berättade om sina graviditeter och förlossningar. Det var krämpor, andningsproblem, för tidig födsel, för sen födsel, foglossningar, hallelulja-moments när bebis kom upp på bröstet osv. Det tog mig 10 minuter innan jag sa till Sebbe att stänga av!
Hehe, jag är så sjukt osugen på att höra om andras historier! Jag vet inte vad det är men det finns inte i mitt intresse att få höra hur ont det gör att klämma ut ett barn (tror inte det går att föreställa sig ändå) eller hur någon annans bäckenbotten smärtade i 23 veckor.
Jag försöker att lägga sådant fokus på att må så bra som jag bara kan, jag tror att allt skiljer sig och jag har hittills haft förmånen att känna mig precis som vanligt (ja, förutom de känslosamma stormarna som jag skrev om för ett tag sedan och osmidigheten som sakta men säkert gör sig påmind). Jag känner mig lyckligt lottad och väljer att ta dag för dag :) Vem vet hur det är imorgon? Det vet man nog inte vare sig man är gravid eller icke-gravid. Och ut ska ju det lilla knytet så småningom vare sig jag vill eller ej :)
De senaste dagarna har jag kommit på mig själv att fantisera om saker. Hur kommer jag att bli som mamma?Hur kommer jag och Sebbe att bli som föräldrar? Hur kommer vi tillsammans med vår groda att bli som familj?
Jag är förälskad i dom här stolarna och bordet från Swedese. DESIRÈE heter serien och jag skulle bara drömma om att få ha dom ute på balkongen i vår/sommar. Med en ljusare dyna och lite gröna växter i omgivningen tror jag gör susen :) Det blir roligt till våren att få fixa lite där ute. Ju mysigare man gör det desto mer tror jag man använder ytan. Nu har vi lite vinterplaneringar och balkongbelysning uppsatt.
Hoppas du får en skön torsdag!
All kärlek