RIP mjukismorsan
Hej fina du!
Idag vaknade jag på jordens mest ruttna humör. När jag vaknar av en liten som kryper fram till en i sängen och knackar en i pannan med ord som "da..." "dää" (=upp nu morsan!) kände jag mig inte alls pigg. Jag måste börja ta tillskott nu, framförallt för D-vitamin för jag är så omåttligt trött på mornarna.
Sen håller Lennox på att få tand nummer 5 & 6 i ordningen och är otroligt gnällig. Näst på tur är de två som är främst i överkäken. Intill dom har han redan fått en huggtand så han ser ut som en smärre vampyr emellanåt ;) Han är iallafall så känslig, närhetsberoende och gnällig för stunden och efter att jag själv tappat tålamodet pga för trött insåg jag att vad tusan... här går jag och surar för att jag är trött när den lilla i familjen har ett tandkött som snart ska ha igenom två vassa rakblad.
Så även fast man totalt ruttnar på gnället ibland så går det liksom inte göra annat än att tycka synd om. Han gnäller ju inte för att han provar en ny sång med lite högre ton och klarare voklarer ;) Det gör ju ont. Tackar tusan för det! Så min dåliga morgonen övergick snabbt i att bli glad igen. Man hittar ork där man gömt den i någon vrå. För ibland hinner man lagra lite sådan, fast det inte är med avsikt.
Har jag berättat att jag haft sådan tur att jag vunnit den här brickan i en instagramtävling? Jag brukar ju ALDRIG tävla för jag typ aldrig vinner (konstigt att man inte vinner om man inte spelar/tävlar hehe)... Men den här brickan blev jag så förälskad i att jag bara var tvungen att medverka. Chocken som kom när jag får ett meddelande att jag vunnit? Enorm! Så för en liten tid sen gick jag och hämtade ut paketet och se här... här är den nu och jag är så glad! Kanske har vinden vänt lite i min makalösa otur som legat över mig som ett stort åskmoln i två månaders tid nu?
En sak jag sagt till mig själv... jag måste skärpa upp mig vad det gäller att ta hand om mig själv och min egen kropp. Jag är så otroligt inbiten och fokuserad på Lennox att jag glömmer bort mig själv. Så imorse när han somnade sin första vila tog jag en långdusch som sedan avslutades med att jag målade tånaglarna. Say what? Piffigt värre! Så här knatar jag nu runt med lätta små fötter som blommar upp med lite härlig röd färg. Frisören är inbokad. Vad jag ska göra där? Gråta! Mitt hår är förfallet. Det är stripigt och jag tappar stora tussar dagligen. Varje dag blir jag lika förvånad också, för jag förstår inte hur man ens kan ha något kvar på huvudet efter alla gånger. Jag skall omsorgsfullt ta väl hand om de strån som still going strong. Eller också ska jag ha ihjäl dom med lite färg, för något uppiggande behövs det göras. Jag känner mig som en blandning av ursula och den fula häxan i snövit... grå.
Sedan händer det inte dagligen att jag ställer mig och gör lunchernas lunch till mig själv i samband med att Lennox ska äta sin mat. Men det gjorde jag idag. RIP mjukismorsan. :))
Snart ska vi knalla upp på sångstund. Vi har inte varit där på ett par gånger eftersom Lennox haft vattkoppor så det ska bli roligt. Att bara gå hemma om dagarna äter upp både mig och Lennox inifrån. Vi har varit innekatter både måndag och onsdag den här veckan och det klättras bokstavligen på väggarna.
Snart helg igen! En helg som innefattar julbord på Långholmen (spar redan utrymme för detta) och häng med min gamla vän och fd granne Fredde och hans Julia. ♥
Ha en fin dag!
Kärlek