Att vara mitt i livet

Fina du! 
 
Jag vill så gärna. Jag har en ambition att gång på gång kika in och skriva. Jag vill skriva. Föreviga. Återuppspela dagarna. Jag tror jag skulle behöva avsätta tid åt att titta in här. Det har alltid varit viktigt för mig på något sätt. Att få chans att dela livet, skriva ner minnen, inspirera. 
 
För stunden så är jag mitt i livet på något sätt. Det känns lite som att jag har för mycket saker runt omkring, både på agendan och i mitt huvud för att kunna sortera och välja till eller välja bort. Jag känner en väldig trygghet och ett obeskrivligt lugn ändå. Jag som vanligtvis går på högvarv och högsta växeln har bestämt mig för att sakta ner. 
 
Eller kanske inte bestämt mig. Mer att kroppen valt det åt mig. Jag tror mycket av den här känslan ligger i att jag börjar "hitta hem" i mitt hem. Det som är så viktigt för mig! Jag trivs i mitt liv. Jag trivs att vara här mitt i livet men måste bli bättre på att se. Jag jobbar på att bli bättre på att vara här och nu... nuet är egentligen det enda viktiga. Det som hände igår kan man ej påverka och det som händer imorgon kan alltid förändras. Men nuet, är nog så viktigt att infinna sig i. Håller du inte med? 
 
Jag är ju en gasen-i-botten-människa på många sätt. Och nog för att det blir en jäkla massa gjort, så är det ju ändå lite på bekostnad av ens egen kraft och energi hehe. Man liksom tutar på och håller tummarna för att man hinner tanka på vägen. Jag tror jag har tankat för dåligt på senaste... 
 
Och det ska jag göra nu i sommar. Fasiken... Lennox har blivit en liten pojke. En egen liten mini-människa. Bebisstadiet är förbi och nu börjar han förskolan i slutet av augusti. Jag och Sebbe ska båda börja jobba heltid och lösa schemat på bästa sätt så att Lennox ska få gå på förskolan så få timmar som möjligt! Jag kommer jobba i ottan som vanligt och Sebbe tvärtom. På så sätt får vi ihop det för allas bästa :) 
 
Fem veckor semester har vi tillsammans som familj i år ♥ Den här sommaren blir nog extra viktigt för oss. Som sagt, innan vi rycks in i vardagen allesammans med allt vad det innebär. 
 
Och den där vardagen skrämmer mig lite ändå även fast jag alltid haft en god känsla om att inskolning och förskola kommer passa Lennox bra. Han är ju en social parvel på två ben som älskar andra barn och vuxna. Jag törs inte tänka något annat än att det kommer bli kanon! Jag kommer sakna honom ofantligt, samtidigt som jag vet att han kommer vara high om life med mängder av kompisar och han fortsätter resan i livet, på ett annat plan. Man har väl lite svårt att släppa taget antar jag. Men det måste nog vara mänskligt och höra till. Hade man INTE känt så, kanske man skulle börjat tänka efter ;) 
 
Ha en riktigt fin sommar om vi inte hörs innan! Men det hoppas jag vi gör.